Sportlov 

Den gångna veckan, min fjärde skidvecka någonsin bjöd på både sött och surt. Om jag tyckte att det var svårt att komma igång vår första vecka i Idre för ett par år sedan, så är det ingenting emot hur det kändes denna vecka, då det blev alldels övertydligt hur vuxna och barn lär sig annorlunda. Redan efter första dagen var det uppenbart att jag inte bara var sämsta skidåkaren i familjen, utan även den som fick mest ont, och hade minst ork i familjen. Mycket handlar naturligtvis om teknik, och någon som åker så dåligt, och framför allt långsamt som jag får naturligtvis anstränga sig dubbelt så hårt som någon med god teknik och barnaben alternativt rutin. Men ändå, det var tydligt jag som utgjorde stoppkloss för familjeupplevelsen. När Harald började peppa mig i liften, med ord som ”mamma, du kan mer än du tror!” och ”mamma, du måste bara åka lite fortare så går det bättre ska du se!” så klarade inte min självkänsla mera. Dag tre tog jag alltså kabinbanan ner medan de andra åkte, jag kände att jag behövde en stund för mig själv, utöver att benen var helt slut. I liften passade jag på att gråta en stund, sen promenerade jag sakta hemåt (de andra kunde skida hem….). Utanför kyrkan satte jag mig en stund i solen och grät en skvätt till. Folk gick omvägar kring mig, så jag satte på mig skidglasögonen. De immade igen. Så jag gick hem. 

Dag fyra blev dock en bra dag. När Hjalmar och jag blev trötta framåt eftermiddagen satte vi oss på en bar i backen medan Mattias och Harald skidade på. I baren träffade Hjalmar och jag en irländsk familj, de bjöd på vin och skratt. Vi skildes sedan åt men möttes igen på after-ski. Där växte min självkänsla till sig, för är det något jag är bra på så är det att skråla till gamla rocklåtar, dricka öl, och dra historier. 

Dag fem och sex var också bra. Harald lekte skidlärare åt Hjalmar medanMattias  peppade mig. Familjen höll ihop, vi åkte backar som jag fick känna mig duktig i, medan barnen åkte vid sidan om pisten och letade gupp, solen sken, och det blev så där idylliskt som vad jag hade hoppats på. Jag längtar efter vår nästa skidvecka. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s