Om när en mamma med oromantisk syn på att sova med sina barn sover med sina barn

Ikväll sover Mattias borta. Det är Hjalmars tur att sova på sin pappas plats. Jag tänker på hur olika de är, de där två pojkarna, hur Hjalmar använder hela sin kropp och anstränger sig att komma på större och starkare ord för att uttrycka sin kärlek till mig vid läggdags och sedan somnar som en stock. Någon gång har jag vaknat av att han nästa strypt mig när han i sömnen lagt en arm om min hals och kramat hårt. Vem vill väl inte vakna så? 

Men Harald är ytterst återhållsam och närmar sig mig på sin höjd med ryggen åt mig när vi ska säga godnatt, oavsett om vi ligger i min säng efter att ha läst saga eller om han hunnit krypa till kojs hos sig själv och jag står och fingrar på honom från stegen. Men när Harald sover hos mig, då vaknar jag ofta mitt i natten, av att en benig liten hand söker sig till min under täcket. I sömnen söker han sin trygget, och när jag tar hans hand i min och ligger där och njuter av intimiteten i gesten så känner jag i hans hand, hur angelägenheten dör ut, och vi kan somna om tillsammans, inte bara sida vid sida. Det är banne mig livskvalitet. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s