Hört på vårdcentralen

I eftermiddags satt jag i väntrummet på vårdcentralen. En äldre dam stämde upp samtal med mig. Väldigt snart frågade hon mig om jag har några barnbarn. Nä, svarade jag, och förklarade milt att jag faktiskt bara är 40 år, men att det är lätt att låta sig luras av min hårfärg. Två personer till i väntrummet stämde då hastigt in i min samtalspartners lovprisande av min hårfärg. Älskar när främlingar förenar sig och står upp för en. 

Annonser

Barn som idrottar

Det där träsket som jag var rädd att hamna i, där familjen styrs av barnens aktiviteter, som fullständigt slår ut alla möjligheter till gemensamma upplevelser är vi nu stadigt fast i. Från och med idag ska Hjalmar spela fotboll två dagar i veckan. Harald är helknäckt eftersom han längtat efter att få spela fotboll i flera år, men inte får plats i den klubb där alla hans kompisar spelar, men det är inte mycket att göra åt. På söndagmorgonar spelar de i alla fall båda två tennis, och på måndag ska Harald börja på sjöscouterna. Där utöver vill de båda spela golf, och allra helst innebandy också. 

Hur som helst så gick Hjalmars första fotbollsträning alldeles strålande. Han gjorde båda sitt lags två mål och var fullkomligt lycklig. Det blir nog bra ändå det här.  

Fy för tentor över påsk!

Idag, annandag påsk, lämande jag in den hittills jobbigaste tenta jag skrivit. Det inkluderar 5-timmars-salstentorna i juridik, och psykologitentan som jag tog fyra försök på mig med eftersom jag hade sådan prestationsångest inför varje inlämning.

Jag känner mig inte ett dugg lättad. Mer arg, irriterad och orolig att den inte ska duga så att får göra om skiten i sommar. 

Till imorgon förmiddag ska jag ha förberett ett ämne att skriva b-uppsats om, så att jag imorgon eftermiddag ska kunna tilldelas en handledare. Just i denna stund känner jag mig arg, irriterad och stressad inför uppgiften. Hjärnan är liksom tömd efter tentan…

Fast egentligen ska jag väl inte klaga. Jag har ändå firat lite påsk, med andra som inte heller haft tid egentligen. Igår tog jag ledigt, inte minst för att uppmärksamma Mattias och min 12:e bröllopsdag. 

Vi hade kommit överens på förhand, Niki och jag om att ta en paus i våra respektive skrivprojekt, och samla våra ungar och övriga resurser för en eftermiddagsmåltid. Än en gång förundras jag över hur enkla saker kan vara så bra, och att lycka kan finnas så nära till hands. Äggjakt i trädgården för barnen, och på torget utanför  för de vuxna var en strålande succée! Särskilt barnen njöt ohämmat av att leta ägg, gömma ägg för de vuxna, och av att föja de vuxnas jakt. Harald skrattade högt och hoppade upp och ner genom alla delar. För gårdagen känner jag mig tacksam. Redigera

Lycka är en dag i skogen

Vi hade sett fram emot en hel dags solsken idag, enligt väderprognosen, och efter att stilla vårt sug att komma ut i skog och mark. Jag kände mig otroligt lurad när vi klockan halv elva, efter barnens tennislektioner begav oss iväg, och himlen var grå så långt ögat nådde. Inte ens vacker molnig, bara jämngrå. 

Men vägen till vår destination blev tack vare urusla google-maps väldigt spännande! Det var en liten annan väg än den vi kört förut. Vi lyckades få syn på så väl exotiska långhornade oxar av något slag, som lamadjur och faktiskt en kamel när vi körde på en sådan där smal grusväg som går rätt igenom en bondgård. Piggade upp rätt rejält faktiskt! 

Något annat som piggade upp var sällskapet. Nikis mamma var här över helgen för att umgås med barnen, medan Niki och Per roade sig på annat håll, så hon och flickorna följde med oss på utflykt, och bjöd på underhållning för oss alla. Vi fick oss en magisk dag, och när solen väl kikade fram mot slutet av vår utflykt dröjde vi oss kvar i skogen. Vi vuxna bara satt, och njöt av barnen som roade sig med att hoppa från ett vindskyddstak, såga ved, och tälja pinnar. Lite reklamfilmsaktigt blev det allt.

Mera dans än brottning

Det har varit harmoniskt idag. Tror jag. Merparten av min dag gick åt på biblioteket, medan resten av familjen gick på bio och Burger King. Men innan dess låg välmående och lycka som en mjuk filt över familjen, och efter det kom jag hem och tyckte inte ens att det verkade jobbigt att slänga ihop en banana-bread, bara mysigt, så det gjorde jag utan ansträngning, medan Mattias planterade ut solrosor som stått på tillväxt på fönsterbrädan och ungarna byggde koja i vardagsrummet. Sen bara fortsatte vi så, i samklang med varandra. Plötsligt händer det.