En konversation att minnas 

Vi hade en mysig promenad till dagis idag, Hjalle, Bibbi och jag. När vi gick förbi den inhägnade hundrastplatsen, och Bibbi med all tydlighet visade att hon hade tyckt att det vore lämpligt att gå dit tyckte Hjalmar att vi kanske kunde lämna henne där, och att jag kunde hämta henne när jag var på väg hem? Det hade hon not tyckte vore trevligt tänkte han.

Sedan fortsatte Hjalmar funder. Han önskade sig att idag var igår, och när jag undrade varför sa han att det var för att han var så glad igår. När jag undrade om han inte var glad idag sa han att ”det kan jag ju inte veta förrän imorgon”. Bra svar tyckte jag.

SEN kom det verkligt intressanta. När nu förtroligheten var etablerad såg jag hur ungen fick något lurt i ögonen, och mungiporna krullade sig svagt uppåt, och så sa han att ”ibland luras jag”. ”Jasså!? Hur menar du då?!”, ”jo, ibland, när jag inte får som jag vill, då gråter jag, så får jag som jag vill. Hehe”. ”Hjalmar!! Vad är det du säger??!! Så kan du verkligen inte göra!!”

Minen gick ganska snabbt från lurigt nöjd, till förvånat förskräckt. Han fick inte riktigt den reaktion som han hade tänkt sig i den konversationen. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s