Seglingsanekdot III

Ja jösses vad det blir historier av vår segling! När vi satte av i lördags hade vi strålande solsken, och havet var blankt som en spegel. Vi puttrade iväg med Köpenhamn som mål. Någonstans längs vägen hoppades vi även råka på Sara och Patric. Fast jag får nog erkänna att vi inte letade särskilt noga efter sällskap. Istället stannade vi och badade, och det var magiskt! Vi kände oss ensamma i sundet, och rusiga av tanken. 

Mattias var förstås något beskviken ändå. Han gillar ju själva seglandet, medan jag är mera intresserad av kring-bitarna så som badandet, solandet, och utflykterna. 

Så när det syntes pyttesmå tecken på vind hissade vi segel. Det gick förvisso ganska bra, förutom att vi samtidigt lyckades hissa upp vårt fiskespö som legat på däck.

Väl inne i Köpenhamn var det både blåsigt, men framför allt trångt, och hade vi inte haft lite stöttning av Patric hade vi inte vågat oss på att klämma oss in vid kajen mellan de stora skitdyra båtarna, men där hamnade vi, precis vid Amalienborg, mitt emot Operaen. Vår båt syns knappt på bilden nedan, men den är där!Det var inte utan att vi kände oss lite malliga när vi knallade bort till Sara och Patrics båt för en välkomstdrink. Våra vägar skiljdes för en stund. Vi tog med oss barnen och Bibbi mot Papirøen. Kajarna och broarna var knöfulla med folk, och glada jazztoner. Jag älskade Papirøen, som jag faktiskt inte lyckats ta mig till förrän nu.  Älskade myllret av folk, solstolarna längs kajen som det var huggsexa om, musiken som pumpade, och alla vackra coola människor som gungade i takt. Jag vill åka tillbaka tills jag ätit från alla fina restaurangbås! En stilla stros förbi en Netto, och sedan sölig promenad med all tid i världen att stanna vid lekplatser och trädäck, och sedan var dagen slut, för barnen. Vi vuxna fick besök och satt uppe och skrattade i ett par timmar till, med Sara och Patric.  Natten blev synnerligen storstadsaktig. När den värsta trafiken och vinden lagt sig, så att vi slutade gunga någorlunda, och fendrarna slutat gnissla mot kajen, kom partyprissarna tillbaka till båtarna intill. Och badarna, som brölande gjorde bomben intill båten, i samma vatten där man släpper ut toalettvatten fritt (heja Danmark!).  Men några timmars sömn blev det. En snabb frukost för tidig avfärd fick det bli på söndagen, väderleksprognosen lovade rusk, utöver att Hjalmar hade ett födelsedagskalas att gå på klockan 13.  Hemresan gick dubbelt så snabbt som ditresan, och det var inte utan att jag började fundera på vår dödlighet längs vägen. Blåste gjorde det, och regnade gjorde det. Vi studsade över vågor, och flög fram i kraftig lutning. Till och med Bibbi, som låg tryckt emot en fönsterkarm vid en fönsterlucka i sittbrunnen som någon glömt att stänga, och som hon därför riskerade att ramla ner i för varje studs båten gjorde, spjärnade emot för glatta livet. Men hem kom vi, och en snygg tilläggning blev det, och Hjalmar hann till sitt kalas. 

Sen vilade vi. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s