Hur en stämning ändras väldigt fort

Vilken morgon vi fick i morse! 

Hunden Simba hade sovit över hos eftersom hans husse och matte skulle sova borta. Jag hade hämtat Simba hemma hos honom efter festen som jag var på igår (Mattias är på jobbet precis hela helgen, inklusive lördag natt). Hunden var inte supernöjd med arrangemanget, han vankade oroligt i natt, gick in och kollade barnen några gånger. Vid ett tillfälle vaknade Bibbi och började skälla, och Simba var inte sen med att stämma in med sin basstämma. 

Men det var ändå mysigt när Harald kom upp i morse och la sig i min säng, och glatt klappade Simba som la sitt huvud bredvid honom på sängen och viftade på svansen. Harald pladdrade på om gårdagskvällen och allt var precis som man önskade sig. Vi gick ut på promenad med hundarna vid sjutiden och livet kändes härligt och bra. 

Så gick Harald och köpte bullar och Nutella. När han kom tillbaka kändes det tydligt i luften att idag skulle bli en enastående dag.

Harald ställde sig att skära bullar och ger plötsligt ifrån sig ett gallskrik. När jag vänder mig om och ser på honom har han blodsprut över hela vita tröjan, på köksluckorna, i taket, på bordet och stolarna, och på golvet ligger många stora droppar. Paniken. Analysen säger mig att jag kanske behöver förbereda för ett besök på akuten och att det första jag måste göra då är att lämna av Simba hemma hos sig. Så jag sköljer Haralds finger som spruta blod, virar papper hårt om, och lämnar honom medan jag springer iväg med hunden och ringer sjukvårdsupplysningen samtidigt. När jag pratat färdigt med dem ringde jag runt i området för att se om jag kunde hitta någon här som kunde göra en bedömning,  och kanske även passa Hjalmar. Nackdelen med modern telefoni är att folk stänger av sina mobiler på söndagmorgnar, det går inte längre att ringa kompisar i nödfall. Fast Per svarade, och kom hit, och hjälpte mig titta på såret. Vi bestämde oss för att lugna ner situationen och avvakta. En timme senare kom grannen ner och inspekterade, och nu har vi bedömt att vi nog klarar oss på tejp och alvedon. Haralds reaktion när han lugnat ner sig var att just reflektera över hur dagen hade verkat så lovande. Nu blev det en annan sortst dag än planerat. Vi sitter hemma och barnen har fri tillgång till skärmar. De är lyckliga. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s