Sjukstuga

Hjalmar har inte haft tur med hälsan på sistone. Idag är han febrig igen, med ont i huvudet, och han har legat bort dagen. I sängen bakom en mörk gardin, och på soffan framför fotbollen. Men innan dess, i förmiddags, innan alvedonen hunnit verka ville han göra korsord. Frossan gjorde så att pennan skakade, men han var rätt glad ändå, framför allt när jag föreslog att vi flytta in i sängen, under täcket med det där korsordet. Då kunde jag inte hålla mig från att njuta lite av stunden ändå.

Annonser

Skärgårdsdröm

Maria och jag längtar ofta efter varandra, ända sedan hon lämnade Västra Hamnen för 6 år sedan, men vi lyckas ses ganska ofta ändå. Denna helg har hela våra familjer sjungit, dansat, skrattat, badat, grillat och druckit champagne i deras skärgårdsdröm på Skarpö. Men inte innan vi gjorde Gamla Stan och högvaktsavlösning och den beridna musikkåren. Det hade kunnat varit fullkomligt idylliskt. Solen sken och vi åt mjukglass på vägen. Fast Hjalle hade feber, och Mattias stackars fötter är fortfarande ankomna sedan Kebnekaise, och det hela har dessutom förvärrats ytterligare genom en glasbit som fastnat under en trampdyna och som många letat efter, men ingen lyckats hitta och som därför sitter kvar.

Men vi blev alla lite gladare av den där musikkåren. Om jag hade fått välja någon av funktionerna i den beridna musikkåren åt mig själv så hade det absolut varit trumslagarrollen. Coola hästar, och stora instrument.

En båttur ut till skärgården var det Mattias orkade med. Han har fått finna sig i att sitt med fötterna högt och göra ingenting denna helg. Möjligen en väldigt bra övning för oss alla att ägna oss åt lite då och då, dock synd när man är på en plats för första gången och vill utforska! Det har jag fått göra åt oss båda.

Men frukost kunde Mattias vara med på innan han slog sig till ro med sina böcker, och Hjalmar vaknade frisk på lördag morgon!

Vaxholmsutflykt med barnen för att köpa godis under lördagen, mammapromenad, och bad därefter kändes som alldeles lagom mycket aktivitet för resten av oss innan kvällens grillning. Nu väntar en lång tågresa hem. Så nu är det jag som lägger upp benen, sluter ögonen, och hoppas att barnen klarar sig själva en stund.

Nationaldagsnöje

Jag har i flera år velar köra dressin. Allra helst pumpdressin, men det verkar vara lättare sagt än gjort. Cykeldressin är å andra sidan ett lättillgängligt nöje, man ska bara se till att boka tid för det. Men det lyckades vi med igår. Glada gäng hjälper ju alltid att ha med på utflykt, och ett sådant hade vi! Vackert väder, vackra vyer och mysig grillplats hjälper också. Det gick minsann inte att ana att Hjalmar skulle sova bort eftermiddagen i en hastigt påkommen febersjuka.

Lycka är…

…när man efter en förvisso ganska härlig dag, med fotboll, och spontana kaffegäster och fläderplock och safttillverkning, men ändå en ganska konfliktfylld dag, beger sig ut med båten för en solnedgångsstund med familjen. Man ankrar upp och upptäcker ganska omedelbart att där är någon som tagit sikte mot en. En båt full med frenetiskt vinkande vänner, och när den närmar sig kastar sig ett barn över kanten och simmar självsäkert åt vårt håll. Snart tog sig även resten ombord, om än med ett kliv över mantågen snarare än via badstegarna. Och vi hittade vin och några flaskor öl ombord, och picnicken gick att dela på. Och solen sken och vinden mojnade. Havet blev blankt och barnens röster var uppspelt glada medan de fiskade upp samma stackars lilla torsk som var för liten för att äta och därför stoppades tillbaka, men som kom upp tre gånger likväl. Och denna gången var det vi som hade fem tjoande och tjimmande ungar nere i ruffen, spelandes Uno medan vi tuffade hem