Dagens dialog

”Vill du vara med när jag gör en brakare?”

”JAAAAA!”

Annonser

Tumme ner

Idag var första dagen tillbaka i skolan efter jullovet. Hjalmar har redovisat detaljer kring sin ledighet.

De orangea gubbarna är hans farföräldrar. När vi frågade vad han lekte sa han att ”jag kom inte på något, så jag ljög”. Att han redovisar att han ätit en kaka var en besvikelse med tanke på all energi jag lagt ner på att laga både stort och smått under hela lovet, men jag kan inte påstå att jag är förvånad. Att det ”hände” att han grävde i snön under vår SKIDSEMESTER och att detta var roligt känns väl också lite som en suck, men värst är ändå Hjalmars Bästa Minne som är lite mera av en örfil. Hjalmars bästa minne från ett jullov där vi ansträngt oss maximalt för att barnen ska ha lyckliga stunder var transportsträckan. Under resan till och från Sälen hade barnen skärmtid. Skärmtid i bilen är alltså Hjalmars bästa minne från vår jul i fjällen, vår skidsemester.

Nostalgi

Facebook påminde mig om att vi idag för fyra år sedan hade vår allra första skiddag tillsammans i Idre. Numera åker Harald ifrån sin pappa i de svarta backarna. Hjalmar behöver fortfarande hållas under armarna ibland, om inte bokstavligen så bildligt. Jag hade aldrig kunnat ana att denna vecka skulle bli startskottet för det jag nu betraktar som en självklar målsättning om minst två skidveckor per år.

Januari = Måkläppsutflykt

Självklart är det barnen i fokus. Även när det ligger ett hundratal sälar i hög åttio meter längre bort. Dagens distraktion från skärmande blev ytterst lyckad. Fint väder hade vi, och gott sällskap, och sälhögen var någonting alldeles i särklass. Vi blev alla stående länge, betraktandes och lyssnandes. Och sälarna, ja de glodde lojt tillbaka. Vi får väl passa på att låta oss roas av varandra tänker jag, innan människosäsongen tar slut ute på Måkläppen.

Ett kärleksfullt slut, och början

När vi igår kväll slog oss till bords för nyårssupé slog det mig hur privilegierade vi är som har så många underbara vänner. Under förmiddagen igår hann jag träffa två av dem. Malin förvisso bara i förbifarten på stan, men Maria och jag lyckades klämma in såväl två timmars promenad som ett glas mousserande, trots att vi när vi gick in på Lilla Kafferosteriet hade helt andra tankar.

Och sen kom kvällen, med två kära väninnor från min barndom. Hos Jenny och Fredrik är allting alltid gott, alltid generöst, alltid välordnat, alltid högt i tak, och samtalsämnena tryter aldrig. Malin och Magnus träffar vi allt för sällan, men igår stod stjärnorna rätt och vi fick en strålande kväll tillsammans, all sex vuxna och sju barn. Vi avnjöt en fyrverkeriuppvisning från bästa platsen, en balkong med vidsträckt utsikt över stora delar av staden, men på behörigt avstånd från stök och rök. Smolket i bägaren blev den förbeställda taxin, som aldrig dök upp. Till slut kom vi ändå hem, nästan två timmar senare än tänkt. Barnen fick lov att strunta i att borsta tänderna och i utbyte ställde de tjänstvilligt upp på att vika kläder och hänga jackor utan att vi ens bad om det. Det nya året började bra.

(Kvällens roligaste replik stod Harald för. Han frågade artigt vad det var för tablett ett av de andra barnen tog ”det är sådana som ska ta död på celler” svarade barnet i fråga, varpå Harald undrade ”hjärnceller?”)

Mot Skåne

Idag har Bibbi åkt både knapplift med husse och slalom med matte, och gått på restaurang. Vi hade ingen stuga att lämna henne i, så hon fick vara med i backen. Där är onekligen fördelar med att ha en mindre hund.

Solen strålar över gnistrande snö när vi nu beger oss söderut. Det är bedövande vackert. Lättheten med vilken vi levt denna gångna vecka har lagt sig som en mjuk filt över själen, och möjligen även runt magen. Imorgon blir det nya tag och dubbel fart, i alla fall för den av oss som har inlämningar att hinna med innan den 2 januari.

Dagens video

Det blev inte särskilt utmanade åkning idag. I alla fall inte i mängd, även om vi alla vid ett tillfälle plötsligt fann oss i en svart backe. Några av oss tog oss ner med mindre grace än andra. Mestadels ägnade vi oss dock åt Kexchoklad-utmaning och Trollskogen på Hundfjället. Det var långsamt, men mysigt.