Årets pepparkaksbak

I en vecka tjatades det flera gånger dagligen, och undrades, när man skulle baka pepparkakor i den här familjen egentligen. Så när det väl var fanns tid var det en förkyld, stingslig, pressad mamma som kände sig mer eller mindre tvingad att bjuda in till bak, för att slippa fortsatt tjat.

Kanske borde min frustration inte beskrivas i pränt, som en permanent påminnelse, för bilderna visar  ju någonting som är värt mera: barnens ärliga glädje, engagemang och stolthet. Det, och en pappas stolta glädje i att föreviga detta med sin kamera.

IMG_5049 IMG_5050 IMG_5064 IMG_5071 IMG_5074 IMG_5077

Annonser

Harald är bra

Jag är en stor anhängare av kom-ihåg-lappar (om än mest av det virtuella slaget numera) och jag verkar ha smittat av mig:

IMG_1573.JPG

Skolårets andra ”stolt mamma!”

När han kom hem från skolan igår ville Harald måla naglarna. Så det fick han.

Tånaglar och fingernaglar blev neonrosa.

När jag idag frågade honom om någon tyckt att hans naglar var fina sa han att ”nej, men ett barn skrattade”. ”Jaha, och vad sa du då?”. ”Ingenting, för det gör ingenting”. Och så skuttade han glatt vidare.

Kvällens sagostund

Eftersom Harald önskar det kommer här en bild på kvällens sagostund på balkongen.

Boken skulle också synas. Den är nyss avslutad. Äntligen är ungen gammal nog för Roald Dahls fantastiska sagovärld! Nyanserna går honom förbi, men dem får han plocka upp när han läser om böckerna själv om ett par år.

Jag har två till Roald Dahl-böcker på lager och riktigt längtar efter att få läsa dem med honom, men framför allt att få diskutera dem med honom!

20140625-231455-83695136.jpg

En ovanligt trevlig cykeltur

Idas Sommarvisa, visst är den fantastisk!

Särskilt när den sjungs av ens sexåring, som cyklar bredvid en på väg till dagis. Och man stämmer in, och man trampar i takt, och ens sexåring kan vart enda ord, och det kan man själv också.

Och för varje ton som tas blir rösterna allt mer samstämda.

Och det småduggar så där som det gör ibland under svenska sommardagar, så att man blir blöt i ansiktet och då, just då känns stunden som det perfekta kommande minnet av en barndom.

Och då är det väl tur att man redan är blöt i ansiktet, när lyckotårarna börjar spruta.