Obergurgl-Hochgurgl/Sölden etc

Detta är veckan då jag skulle samla alla nya intryck från den senaste månaden och skriva ner dem. Så blev det inte. Istället åker jag skidor tills jag är helt slut, och sedan äter och dricker jag glatt i goda vänners lag tills jag däckar omkring klockan 9 om kvällarna. Igår fylldes tomrummet mellan skidor och kvällsmat med en after-ski som hette duga, den första av sin sort i mitt liv. Barnen i sällskapet var förskräckta och undrade om alla vuxna var fulla, de kunde inte förstå hur vi kunde bli så glada, dansanta och högljudda av lite live-musik.

Lite alkohol kan vi alla förvisso ha fått i oss. Framför allt var det svårt att inte lyckligt greppa och sänka de små glasen snaps som langades ut i publiken på en lång bricka. Möjligen klämde vi ett par drinkar i solen på uteserveringen innan vi gick in också…

Ännu roligare var att vi träffade på grannar från Västra Hamnen mitt på dansgolvet.

Fast roligare än så är ju ändå att vi tack vare Facebook insåg att kära vänner från Luxemburg, Niclas och Aga befann sig i grannbyn. Vi som inte lyckades ses under förra året fick oss en härlig dag tillsammans i backen, och på en restaurang som var så trevlig att vi blev kvar länge, med ett gäng andra Luxemburgbor.

Samma restaurang lyckades vi samla hela vårt egna härliga gäng på för lunch idag. Så nu är jag här igen, mellan skidåkningen och middagen, helt slut. Andra i gänget sitter i bastun. Jag ligger i sängen med min bok, ett glas vin och en skål chips. Over and out.

Annonser

När katten är borta

Medan jag gick hemifrån för att presentera Bibbi för hennes hundvakt under veckan som kommer skulle Harald vara ensam hemma och göra läxor i en halvtimme. Det är osäkert hur mycket läxor det faktiskt blev. Han knåpade dock ihop ett ganska hyfsat sms:

Arbetsliv kontra student

I fredags fick jag plötsligt en känsla som jag inte känt på flera år. Fredags-feeling. Jag insåg att jag faktiskt kunde lägga jobbveckan bakom mig och till fullo njuta av helgen. Ingen bok pockade på min omedelbara uppmärksamhet, och inte en tenta i sikte.

En baksida med att jobba är förstås att man plötsligt finner sig rusa mellan en hel massa åtaganden med andan i halsen. Idag hade jag ett möte mellan 14-16 mitt i stan, och ett utvecklingssamtal med Hjalmar klockan 16 hemmavid. Jag lämnade mötet så sent som möjligt och rusade ut till cykeln med 12 minuters marginal. Då visade det sig att jag hade en spik som gått rätt igenom hela cykeldäcket och slangen… då är man glad att man är mitt i stan. Jag ledde raskt cykeln den 200 metrarna till cykelreparatören intill Triangelns tågstation och kastade in den där, försökte förhandla ett vettigt pris på en taxiresa ner till Hjalmars skola, misslyckades med det, och rusade vidare till fots. En halv minut senare hade jag viftat ner en taxi och infann mig 7 minuter försenad på utvecklingssamtalet med Hjalmar. Då kände jag mig sjukt nöjd med mig själv.

Varm om hjärtat, med pirr i mage

Jag gillar inte att kategoriseras, och jag gillar inte titlar. Men jag gillar att prestera. Nu har jag presterat färdigt på universitetet, i alla fall för ett tag, och titeln, den hoppas jag kunna undvika att använda annat än som ett medel för att söka jobb med. Men inte än på ett tag.

Examenshögtiden på universitetet kändes lite platt och misslyckad. Inte minst för att man glömde ropa upp allas namn, inklusive mitt. Diplom fick vi inga, då hade det varit lättare att hålla reda på alla, men det får vi ansöka om när slutpoängen inrapporterats. Nåväl, Mattias och jag fick i alla fall en tidig eftermiddag och en mysig fikastund med barnen.

Min kväll blev allt annat än platt. Istället fann jag mig omgiven av några av de varmaste, klokaste, mest kärleksfulla och roligaste kvinnorna jag vet. Flera av dem har jag känt i decennier, andra är helt nya bekantskaper, men alla bidrog de till en kväll jag sent ska glömma, där det skrattades och åts och dracks och hölls alldeles underbara tal. Jag känner mig oändligt lyckligt lottad att ha en så fin skara vänner. Och idag, är jag oändligt lycklig över min fina familj som tagit hand om mig efter igår kväll… inte minst Hjalmar som vänskapligt slog sig ner på badrumsmattan och pratade sällskapligt medan jag försökte bada bort känslan av att möjligen ha tagit ett glas för mycket igår. Men det var det värt.

Om Harald och välgörenhet

Barnen har fått betalkort. De är omåttligt stolta och lyckliga över detta. Det var till och med Haralds favorit-födelsedagspresent. Idag skulle kortet användas. Så jag swishade en slant att köpa lördagsgodis för till honom, bara det ett oerhört spännande moment, och så knallade han iväg till Maxi för att handla. När han kom hem berättade han att han använt 5 kronor utöver dem jag gett honom till godis. Dessa var pengar som han hade velat ge tiggaren utanför affären. Eftersom han nu inte hade kontanter köpte han därför godis till mannen istället. Han tänkte att det kunde vara bra för någon som kanske inte får mat annars.