Lilla Kornö

Vilken pärla vi tog oss till sedan! På Lilla Kornö står 35 hus. Den mest kända person med anknytning hit är Sven-Bertil Taubes fru som är delägare i ett av dessa hus. Ön har ändå 4 anvisade grillplatser, några trevliga promenadvägar, och sedan förra året även rinnande vatten och alltså duschar. En bokbod finns också, där man kan lämna sina lästa böcker, och ta en ny. Lokalbefolkningen är alla sommargäster numera, men två av gubbarna som slog sig ner och pratade med oss var ändå ”födda” på ön. De berättade om sorgen över nedlagda industrier och försvunna jobb, och om bråk i byggnadsnämnden, och om vilka sommargäster som avlöser varandra för att slippa mötas.

Annonser

Mollösund, och vägen dit

I Mollösund har jag varit en gång tidigare. Det var en tung och ångestladdad stund för mig. Jag är glad att jag fick tillfälle att uppleva Mollösund i glädje, med älskade vänner. Vägen dit kantades (såklart!) av det ena fina huset efter det andra. Jag blir glad av bilderna, och minnet.

I Mollösund fick vi bråttom att få tag på kräftor, och med barnen underhöll sig i ett uppblåsbart hopptorn rusade vi vuxna Gatan fram för att hinna till Larssons fisk innan de stängde. Vissa av oss rusade lite snabbare än oss andra, som inte kunde hålla oss från att fota, och glädjas åt allt det vackra tillsammans. Fast vi var erkänt glada och lyckliga när vi kom fram till Larssons fisk och våra män hade lyckats tigga till sig att få handla trots att de anlänt några minuter efter stängning. Drink på båten innan kvällsmat (barnen på vår båt, de vuxna på den större, ett vinnande koncept för alla parter), och innan barnen kom på världens roligaste grej, att klättra upp i masten. Glädjen var stor, och ALLA barnen förtjusta (dock har jag bara bilder på mina).

Morgonen därpå blev åter igen lite trist för Hjalmar som gärna vill ha del av gemenskapen, men som generas och hindras av att inte simma. Han följde inte med bort till den vackraste lilla badplats jag någonsin sett, där det fanns ett fantastiskt hopptorn som de andra barnen kastade sig från en i taget för att sedan kamratligt, med hjälp av spanare från ovan dirigerade varandra mellan brännmaneterna. Strax innan lunch satte vi av igen, till Hjalmars stora förtret, han stressas av att hela tiden vara på väg, men även till övriga båtägares förtjusning. Vi fastnade med ankarlinan i rodret. Det blev lite av ett spektakel, när Mattias gasade på för att backa ut, och båten istället åkte nästan ett helt cirkelvarv. Mattias skrek på mig att jag måste ha missat att lossa en lina, och själv stod jag som ett frågetecken fram på däck och sa nej. Till slut kom vi på det, och Mattias fick kliva ner på badstegen och lossa repet. Barnen och den andra familjen stod tålmodigt och såg på från den andra båten.

Från Mollösund tog vi oss till ännu en naturhamn, möjligen kallad Brandskär.. Harald som längtade tillbaka till vår första kobbe tyckte att denna var skit, för den gick inte att klättra lika bra på. Älskar att han börjar anse sig vara finkännare!

Backa bandet

Den där första naturhamnen, som jag nu kommer på kallades Fjordholmarna åkte vi vidare norrut, solen sken, och vindarna var vänlig. Lite för vänliga om man frågar Mattias, som inte alls fick segla lika mycket som han velat (utan istället fick kombinera medmotor).

Mitt i färden kom barnen på den andra båten på att de gärna hade fått över barnen från vår båt till sin. Mitt hjärta smälte när vi la våra båtar i vindöga, 30 meter från varandra, och Alice hoppade i gummibåten och stående rodde över till oss för att hämta pojkarna. Mitt i manöver ökade vinden, och vi tittade lite smått förfärat på hur målet med barnens färd fick fart, och gled längre ifrån dem. Men det gick givetvis bra, och barnen vinkade segerrusigt åt oss från andra båten.

En stund senare såg vi hur Harald satt ensam bak i jollen som släpades efter båten, som om förpassad. Mycket underhållande för oss alla!

Mattias och Per retar Niki och mig för att vi tar så många bilder, men vad ska man göra när allt är så förtrollande fotovänligt?! Själv upplever jag allt dubbelt så starkt för varje foto jag tar, det får vara värt att retas för, även om jag tycker att det är ett ofog! På väg till Marstrand var det t ex så här fint, och där var det seglingstävlingar. DET tyckte Mattias var värt att fotografera (själv tycker jag att det blev en av de sämre bildserierna!):

Men vi stannade inte i Marstrand utan fortsatte till Dyrön. Stackars Hjalmar som fortfarande vägrar simma hamnade onekligen lite i skymundan när vi alla började drägla vid åsynen av badplatsen.

Men dagen därpå kunde Hjalmar vara med! Han bara vägrade en stund, sin vana trogen… på Dyrön finns en fantastisk promenad, över och genom klippor, med vidunderlig utsikt åt alla möjliga håll, och tillräckligt med klätterutmaningar för att tillfredställa även den mest kräsne av oss. Helt klart min nya favoritpromenad!

Mollösund nästa!

Rapport från Bohuslän

Vi ligger i hamn i Fjällbacka och lyssnar på åskan gå, och regnet som smattrar från ovan. Alla andra sitter i sina sittbrunnstält, men det är ännu en sak som vi inte har, så vi sitter nere i båten. Känns lite som att vara kusinerna från landet, men framför allt är det jäkligt varmt. Å andra sidan kan Mattias behöva ligga på sofflocket, i värmen, och pusta ut efter en natt utan sömn. Vi låg i naturhamn igår, mitt i en snäv skreva som vi läst om, försiktigt lotsat oss in i, och sedan förtjust förtöjt oss i med vetskapen att vi två båtar tog upp så pass mycket plats tillsammans att vi skulle få stället för oss själv. En liten stund var det också så, sedan kom det två våghalsiga jäklar och klämde sig in där ändå framåt kvällen. Funderar fortfarande på om de ångrar det, för den natten kastades båtarna åt alla håll och kanter. Det ryckte i repen och båten for så att jag trodde att vi skulle få whiplash-skador allihop. Mattias var uppe och kollade förtöjningarna ett otal gånger under natten, och visade sig dessutom ha en smärtsam bihåleinflammation under morgonen. Så nu ligger han till sängs, och jag njuter av bilder från en gårdag som jag inte kunde se mig mätt på då:

Saker man förstår att man behöver när man har båt

Det har under de senaste 4 dagarna visat sig alldeles nödvändigt med många fler båtsaker än vad vi har. Bland annat måste vi i nästa hamn köpa en stege till vår för, en grill att hänga bakpå, riktiga tallrikar istället för kalasvarianterna från Ikea, absolut en loggbok, och gärna en jolle. Väldigt snart kan vi även behöva en större båt för att få plats med alla grejer vi behöver. Loggboken får föras här så länge:

Lördag 30 juni avfärd 05.15 från Malmö Lagunen med mål Torekov. Distans 55 sjömil. Ombord fanns 4 själar och en hund. Mellan Malmö Lagunen och Helsingborg rådde stiltje. Strax innan Landskrona siktades en ensam tumlare på konstant kurs med regelbunden dykning. Tumlaren siktades cirka 50 meter från båten. Harald blev så till sig att han hoppade upp och ner, och ville fånga den. Tumlaren fastnade inte på bild, men utsikten dög ändå.

Strax norr om Helsingborg siktades en grupp tumlare på håll. Här blåste det även upp, och motorgång kombinerades med både storsegel och fock. Vinden tilltog successivt och byigt. När vi rundade Kullens Fyr var vi tidvis uppe i 12 meter per sekund med nord nordvästliga vindar, alltså helt fel. Det kändes utsatt. Mattias och Hjalmar. var nöjda, men Harald grät.

En stund efter 17 ankom vi till Torekov hamn där vi ännu en gång möttes av en välkomstkommitté som hette duga. Nikis föräldrar Barbra och Martin och Alice och Olivia hade spanat på oss länge, och fotat!

Det får erkännas att det var skönt att få fast mark under fötterna igen, särskilt för Bibbi. Vi hade varit tydliga mot henne och förklarat att inkontinensskyddet som vi lagt ut i sittbrunnen var till för att kissa på, men hunden som kissar överallt hela tiden (inklusive härom kvällen när hon smet in hos grannar till dem vi var gäster hos, och kissade på deras matta…), vägrade kissa i sittbrunnen. Istället höll sig Bibbi både lugn och utan att kissa, i närmare 12 timmar. Grillkväll i Pers mammas stuga, studs på studsmatta, och ett glas för att fira vår ankomst kunde inte ha suttit bättre!

Söndag 01 juli, avfärd 08.30 från Torekov med mål Varberg. Det blev en lång dag till, i motvind. Inledningsvis svaga vindar, och det får erkännas vara otroligt roligt att segla tillsammans med en annan familj, även när de kör om en:

Efter lunch tilltog vindarna, de nord-nordvästliga alltså. Det var jäkligt skumpigt. Barnen lovades godis en gång i timmen varje heltimme. Hjalmar hoppades omedelbart på så många timmar som möjligt och en kort stund funderade vi på att åka vidare mot Bua, men när vi kom till Varberg var vi alla slut, framför allt på vår lite mindre båt, som tog sig fram lite långsammare, och kom fram en timme senare än den första. Men det blev en fin insegling till Varberg vid halv sex-tiden, när vinden stillnat:

Måndag 02 juli var vilodag i Varberg. Det gjordes utflykt till både stranden och fästningen, och Getterön för inköp av skruvar och fler sjökort. På fästningen hittade barnen och jag en konstutställning där vi alla valde en favorit.

Tisdag 03 juli, avfärd 06.15 från Torekov till skärgården, 30 sjömil, mål någonstans i skärgården som jag inte har en aning om vad det heter, men när vi kom fram till naturhamnen vid halv ett-tiden var jag sjukt redo. Detta trots att jag inte gick ur sängen förrän 3 timmar efter avfärd, möjligen för att jag blev sjösjuk när jag låg i min säng, och därför dåsig nog att inte orka göra någonting åt det. Men jag hörde när vinscharna drogs igång och förstod att Mattias och Harald hade läget under kontroll. Väl framme var det gott att åter igen komma sist, och få lite hjälp på traven att lägga till, för utan det hade vi inte vågat, men när vi väl var på plats kändes det bra! Utom möjligen för Mattias som skaffade sig mjukdelsskada vid tilläggningen. Och fotboll har vi sett! Och vinsten firades med nakenbad och spring på klippor, och Hjalmar var lite extra glad över vinsten då han var den som vann vadslagningen över resultatet, och blev 35 kronor rikare. Alla fick som de ville när barnen åt kvällsmat på vår båt, och vi vuxna åt på den större.

En sommarlovskväll

Många kvällar sitter jag vid fotbollsplan, idag satt jag på brygga, och på restaurang Kajuteriet, och en stund var jag på Hjertmans Skeppshandel, och sedan fick det bli en tur till ICA Nära för att köpa kakor och spelkulor. Det visade sig nämligen att 2,5 timmars segling är lång tid att vänta, och eftersom Hjalmar var med och vi var cykelburna var det liksom det som var alternativet, att vänta, till skillnad från att cykla fram och tillbaka. För cykelturen mellan Västra Hamnen och Limhamns småbåtshamn var lite kämpig, humörmässig, för Hjalmar. Turen hem var dock trevlig! Då kunde Hjalmar skämta om sig själv och sitt tidigare gråtande, skrikande, bråkiga själv, och han och jag var överens om att Turning Torso på håll i solsken var den vackraste syn vi sett.

Fast jag ljög. Den vackraste syn jag sett såg jag en stund senare, när båda pojkarna ömt kramade om sin hund, som de lagt mellan sig i vår säng.

En oväntat härlig dag

Idag skulle min längtan till skogen mättas, jag upplever mig ha längtat länge. Allt var packat och klart, där fanns en plan. Vi skulle först bara kika förbi Åkarp på frukost. Frukosten drog ut på tiden. Barnens förtjusta spring mellan pool och bubbelbad var liksom för intagande, och alla vi vuxna för lättsamt lediga för att inte dras med i deras sinnesstämning. Plötsligt säger Mattias att han hellre åker till Bauhaus och köper en SUP än att åka ut i skogen. Ett otippat förslag, men så blev det, och den där SUP:en stod knappt outnyttjad en minut av de knappa fem timmarna vi var nere vid båten i eftermiddags, och då har ändå ingen av oss vuxna provat den ännu, men väl barnen och deras vänner. Barnen gick lyckliga till säng. När Hjalmar summerade dagen i all sin härlighet visade det sig ändå, att det han uppskattat allra mest, och önskar mera av, det var frukosten.